Tandläkare + PMS =

Jag har bestämt mig för att jag inte ska vara rädd längre, jag får i alla fall inte vara rädd förrän jag ligger platt i tandläkarstolen. Ett litet hål och när jag ska be om att få laga utan bedövning så börjar jag gråta. Är tacksam över att både tandläkare och sköterska hanterar det så bra, och jag behöver bara lyfta ett finger säger de, så slutar han borra. Tårarna rinner och jag tänker att det är lika bra att gråta över lite annat också när jag ändå är på gång. Tankarna vandrar bort från det läskiga som är över på en liten stund. Jag känner mig lite ynklig, men ändå rätt stark efteråt. Snart fyrtio år och gråter som ett litet barn hos tandläkaren. Jag skyller lite på min pms, som blir värre med åren.